Zobeide - Experimenterings Projekt

Under två veckors tid har vi nu arbetat med ett projekt där led ordet var att experimentera. Visa skulle tänka mindre och bygga och göra saker mer. Det började med att vi på färjan tillbaka från Vasa blev indelade i grupper som fick varsin text som bekriver en stad. En text ur Invisible Cities av Italo Calvino. Texten vi fick handlar om staden Zobeide och ser ut såhär:

From there, after six days and seven nights, you arrive at Zobeide, the white city, well exposed to the moon, with streets wound about themselves as in a skein. They tell this tale of its foundation: men of various nations had an identical dream. They saw a woman running at night through an unknown city; she was seen from behind, with long hair, and she was naked. They dreamed of pursuing her. As they twisted and turned, each of them lost her. After the dream, they set out in search of that city; they never found it, but they found one another; they decided to build a city like the one in the dream. In laying out the streets, each followed the course of his pursuit; at the spot where they had lost the fugitive's trail, they arranged spaces and walls differently from the dream, so she would be unable to escape again.
This was the city of Zobeide, where they settled, waiting for that scene to be repeated one night. None of them, asleep or awake, ever saw the woman again. The city's streets were streets where they went to work every day, with no link any more to the dreamed chase. Which, for that matter, had long been forgotten.
New men arrived from other lands, having had a dream like theirs, and in the city of Zobeide, they recognized something from the streets of the dream, and they changed the positions of arcades and stairways to resemble more closely the path of the pursued woman and so, at the spot where she had vanished, there would remain no avenue of escape.
The first to arrive could not understand what drew these people to Zobeide, this ugly city, this trap.


Gruppens uppgift var sedan att utifrån denna text skapa ett "space" där man skulle lyfta fram det vi känt när vi läste texten och skapa den känsla vi trodde fanns i staden. Efter lite diskussioner ville vi göra något som kom nära känslan av att vara i en dröm. En annan värld. Vi kom vi fram till att vi ville skapa någon form utav labyrint. Skillnade mot en vanlig labyrint var att väggelementen inuti den skulle på olika sätt vara rörliga. Vilket innebar att man var tvungen att flytta på dem för att kunna röra sig och komma ut. Samtidigt som man då flyttar för att själv komma fram förstör man för de andra som befinner sig i rummet vilket påminner om männen i texten. Vi ville också att man skulle få känslan av att man latade efter något (tjejen i texten) kanske utgången eller någon form av illusion.

Här kommer lite bilder från byggnationen.


Vi började med att använda oss utav de befintliga hyllorna i våra studios som grund i konstruktionen.





Sedan satte vi upp vita sidoväggar för att skapa ett tydligt rum.


Därefter satte vi upp trådar där elementen (tygstyckena) sedan skulle hängas på.








Sedan kom vi på att vi ville ha ett mörkt rum och började experimentera med mörkläggning.


Efter ett möte med gruppen beslutade vi oss sedan för att riva allt vi byggt för att istället bygga en mer rejäl självstående konstruktion utan hyllorna.


Nybyggnationen tar sin början.





Vi ersatte och tygstyckena med ramar för att ge dem en mer fast form.


Sedan kläddes insidan med samma tyg som elementen för att få allt att smälta ihop och bli mer förvirrande. Även golvet blev så småningom vitt.








Vi började sätta upp alla skenor som elementen skulle röra sig på.


Vi gjorde fyra olika sorters element. Skjutbara, vridbara, fasta och en spegel. Allt för att förvirra och försvåra för individerna i rummet.


Sedan tog vi mörkläggningen till en ny nivå med rikitgt tjocka tyger vilket gjorde det väldigt mörkt inuti.








Inuti


Vi satte också in en blå lampa för knyta an till textens månskensbeskrivning och få rummet lite kusligare. För att göra det ännu mer drömlikt spelade vi upp en tung andning i rummet.



Lägger även upp en film som vi gjorde för att visa känslan i filmen. (ljudet är lite lågt)


/Gustaf

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0